Time for bed

 
 
 
Jag kämpar och kämpar med min sömn.. Har under en veckas tid gått och lagt mig vid åtta, nio på morgonen.
Detta är förstås inget hållbart. Men vad gör man? Mina sömntabletter gör mig helt väck hela dagen efter jag tagit dom. Då sover jag flera gånger under den dagen bara för jag är så utmattad.. trots att dessa är väldigt milda. Så resultatet blir ändå att jag sover bort dagen..Idag pratade jag med min läkare och ska få testa Melatonin istället. Jag hoppas väldigt mycket att det ska få min kropp i fas och att det kan STANNA där. Jag svingas fram och tillbaka mellan att ha någorlunda sömntid till totalt rubbad dygnsrytm. Man blir alltid lika besviken när man successivt, natt för natt, rubbar dygnet några timmar ur det normala. Tillslut har man vänt på dygnet så att man inte är vaken dagtid längre. Det är också svårt att få andra att förstå. De säger att man ska försöka hålla igång kroppen mer eller börja jobba och stimuleras mer, för att så småningom vara utmattad när kvällen kommer. Problemet är att detta funkar bara ibland. Dessutom är jag oftast SÅ utmattad att jag somnar direkt när jag kommer hem, sover några timmar och vaknar mitt i natten utan att kunna somna om igen (exempevis då jag gymmat, jobbat hårt i stallet eller i trädgården, varit aktiv under hela dagen eller
flera dagar med andra ord). Hur man än gör så känns det hopplöst!

Jag är så trött på att må dåligt och att det inte finns någon hjälp att få. Man kan inte klara allt själv. Jag har försökt det i flera år. Med tanke på hur vanligt det är med psykisk ohälsa så har man förvånansvärt lite kunskap
om hur man ska rehabilitera drabbade människor. Det finns förstås så väldigt många unika situationer som
inte alla kan lösas enligt en och samma metod! Alla individer har så olika sätt
att hantera depression på att "lösningarna" tillika måste vara stort varierande. Men man kan tycka att man borde kommit längre vid det här laget med hjälpmedel till de som lider av detta. Det tar också alldeles för lång tid att få hjälp. Många hinner sjunka lägre i sitt sjukdomsförlopp eller i värsta fall ge upp innan
man ens är i närheten av att börja få en behandling som är effektiv.

I alla fall, jag ska inte klaga mer. Överlag är jag väldigt nöjd med hur saker funkar för mig. Jag har ett nätverk av människor omkring mig som jobbar för att hjälpa mig och jag är tacksam att det finns hjälp överhuvudtaget.
Jag har också nära människor som stöttar mig. Nu är jag också positiv till att få testa den nya medicinen som förhoppningsvis kan underlätta livet. Det är ett tungt och personligt ämne att prata (skriva) om. Men jag tror ändå att det är bra att människor börjar vara mer öppna och försöker ha mer förståelse för varandra.
Ta hand om er <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: